Direktlänk till inlägg 28 juli 2014
Vaknade av alarmet idag för vi hade bestämt oss för att nyttja duschen på land som man kan använda. Åh, så skönt att stå upp och vattnet bara forsade över kroppen, varmt och rikligt!
Det var en dimmig morgon som snart lättade upp till sol och tunna molnskyar.
Idag väntar oss 20 slussar i solsken precis som vår första kanaldag!
Allt funkade bra, vi hjälptes åt och kände oss väldigt samspelta nu efter 14 dagar….
Inger tar tampen........
Ernst har öppnat för att släppa på vattnet.....
Ernst och Ludmila hjälps åt att öppna den tunga slussporten......
Gunnar styr in båten.......
Slussportarna stängs......
Vattnet fylls på......Det är trångt i slussen.....
Vattnet kommar i en rasande fart.....
Vattnet stiger och.....
...med det båten.....
Ludmila och Göran öppnar slussportarna.....
Båten kör ut!
Vädret var underbart under dagen och vi bestämde oss för att äta lunchen på puben i Weelock.
Där satt vi ute och åt cheesburgare samt drack varsin lager.
Sen handlade vi lite av det nödvändiga inför morgondagens sista frukost.
Det kändes lite vemodigt när vi räknade ner slussarna.
Vi har tagit oss igenom 136 slussar, åkt över 300 km i ca 100 timmar, öppnat flera broar och allt det har vi klarat gemensamt!!!!!!
,Det här har varit en otrolig upplevelse och även om det ska bli skönt att komma hem till sitt och framför allt den egna sängen så ville jag inte att äventyret skulle ta slut.
Vi närmade oss de två sista slussarna inne i Midddlewisch. Jag tog den näst sista tillsammans med Ludmila och vid den sista filmade jag slussningen från början till slut!
Då kom regnet!
Så kom vi då tillbaka till utgångspunkten: Middlewisch Marina.
Vi la till och hämtade våra väskor för att kunna börja packa. Vi slapp undan städningen för vi hade en del klagomål som att tv:n inte fungerade t.ex
Efter lite uppfräschning var det dags för resans sista måltid.
Göran och Ludmila bjöd oss på maten på puben ”narrowboat” som vi blivit rekommenderade. Vi andra delade i gengäld på all dricka för oss alla.
Deborah hette pubägaren och hon kallade alla för ”darling” samt verkade vare ensam där förutom kocken. Hon sjöng för full hals så det ekade mellan väggarna, spexade och skojade med oss.
Vi åt och drack lika gott som vi gjort varje dag under resan.
Under måltiden sa vi alla något kort om hur vi upplevt resan:
Jag sa att jag har lärt mig massor de här veckorna. Inte minst slussningen som jag trodde skulle vara svårare att lära sig. Och all norska jag har lärt mig, mitt favorituttryck: Cowboystreck!
Sen har vi ju haft så roligt och skrattat massor!!!!!! Både åt och med varandra…..
Mätta och nöjda promenerade vi tillbaka till båten och spelade ett parti YATZY innan vi la oss en sista gång i våra smala hårda sängar med regnet smattrande på däck, i vanlig tid vid 22:00